|
Pörssitietos översikt för utlänningar över läget för samlarhobbyn (scripophily)
i Finland. Motsvarande
engelsk- och tyskspråkiga sida har mera illustrationer och länkar.
Tillverkningen av aktiebrev
Från tidigt 1800-tal ända till 1940-talet trycktes de vackraste och
trycktekniskt finaste vinjettförsedda aktiebreven i stentryck (litografi). Det
billigare tryckningsförfarandet var boktryck. Finlands kändaste stentryckeri var
Tilgmann. Frenckell var en annan stor firma. Finlands banks sedeltryckeri, som
tidigare tryckt obligationer, började göra aktiebrev kring 1965. De var
ofta delvis i gravyrdjuptryck.
1934 började Frenckell trycka ett färgband på aktiebrevets rygg, enligt
Thörnblads dorseringssystem.
Detta för att göra särskiljandet av olika aktievalörer
snabbare. Användningen av denna geniala uppfinning upphörde aldrig. Under de
senaste c. 130 åren har de finska aktiebrevens normala vikta format varit kring A4
(före 1940-talet något bredare och lägre, liknande amerikanska Letter A). Den
minsta kända storleken är Viasvedens Laivas 11x16 cm och den största Åbo
Skeppsvars 33x49 cm. Bilderna i denna sidas högra kolumn visar exempel på finsk
aktiebrevsdesign.
Transport av äganderätten antecknades inne i aktiebreven, vilka sällan fysiskt
ersattes. På 1980-talet var det därför ännu möjligt att i börshandel få papper
emitterade på 1800-talet. Men vid den tiden började totalkostnaderna för att
bara ersätta ett slutanvänt kupongark (som aktiebrevets vikta mantel omsluter)
överstiga kostnaderna för ett utbyte av hela aktiebrevet.
På 1980-talet var det stor hausse på börsmarknaden och en mängd aktieemissioner.
1984 kom Polytypos in på branschen för säkerhetstryck och tog i bruk en ny form av
aktiebrev som bestod av ett enda A4-ark med anslutna kuponger i undre halvan, liknande det
gamla franska systemet. Denna typ (kallad "sportaktiebrev" av skripofilerna
här)
uppskattas inte av samlarna.
Till följd det enorma uppsvinget i börshandeln blev det snart näst intill omöjligt att
handskas med
fysiska aktiebrev. Mellan 1992 och 2000 överfördes därför samtliga börsnoterade
aktier till elektroniska värdeandelar. Den allra sista emissionen av tryckta börsaktiebrev
skedde 1995.
Tillgången på samlingsfähiga aktiebrev
Finland var en autonomisk del av det ryska kejsardömet från 1809 till 1917. En
föregångare till börsen inledde sin verksamhet 1862. Den första lagen som
reglerade aktiebolagsformen gavs 1864. Aktiebrev emitterade före 1865 är kända
från omkring tio bolag, det äldsta från 1762 (det enda från 1700-talet). Det
äldsta i privat ägo är från 1828. Under 1800-talet har c. 160 bolag utgett
aktiebrev som i dag ägs av samlare. Dessa värdepapper är i allmänhet med svensk
text. Senare aktiebrev är tvåspråkiga eller enbart på finska.
Värdepapper utgivna före 1870 är rätt sällsynta och de nyare som utgetts före 1896
års nya aktiebolagslag är för det mesta ovanliga. Därefter ökar
materialtillgången drastiskt, för landets ekonomi utvecklades snabbt. Det
uppskattas att aktiebrev från 2.700 olika bolag (oräknat objekt i muséer och
arkiv) från alla tider tillsvidare är kända av samlarna, vilket är mindre än i Sverige och
mycket litet internationellt sett. 3.200 aktiebolag (förteckning
över dem) stiftades tom. 1912 (året då
Helsingfors fondbörs grundades). Antalet identiska exemplar av samma aktiebrev
är ofta lågt och det finns många unikat. Dagens höga prisnivå på historiska
värdepapper har stimulerat utbudet från allmänheten av objekt som tidigare varit okända.
Hur samlar vi historiska värdepapper?
Pga. den begränsade tillgången på olika bolag och aktier är de flesta samlarna
allmänsamlare. Ganska många strävar dock efter att specialisera sig på
börsnoterade bolag. Andra föredrar att begränsa sig till en viss region (t.ex.
ens hembygd eller avträdda Karelen) eller en viss tidsperiod. Att samla enligt
näringsgren skulle nog kräva att utländska aktiebrev tas med i samlingen. Om det
finns några branscher som är såväl populära som någorlunda möjliga är det rederier,
banker och järnvägar.
Hos oss är ytterst få entusiaster intresserade av samma bolags aktiebrev från
olika emissionsår eller av olika litteror – de är för svåra att komma över. Bundna
och fria (för utlänningar) papper separeras inte heller. Stam- och
preferensaktier, liksom A- och B-serier, brukar samlarna däremot gärna hålla i
sär. En samling omfattande 1.000 bolag kan betraktas som stor. I Finland finns
inga helförfalskningar, bara ett par manipulationer, men några reproduktioner
har gjorts i Tyskland.
Obligationer. Utländska värdepapper.
På samlarmarknaden finns ett stort urval slutbetalda obligationer som säljs för
bara ett par euro per styck. När lånet betalats bort kvarblir nämligen obligationens
stomme hos ägaren. Det finns lån emitterade till allmänheten av staten, av
hypoteksbanker och av privata bolag, samt konvertibler och optionsbevis. Av visst
intresse är obligationer emitterade utomlands av finländska samfund. – Andelar
utgivna av kooperativa ekonomiska föreningar (i Finland kallade andelslag) är ofta
enhetliga till utseendet och därför av mindre intresse.
Även på den finska marknaden för historiska värdepapper är
utländska aktiebrev,
i synnerhet amerikanska och tyska, alltmer vanliga och billiga, men de väcker
endast ett begränsat intresse. Inget främmande land är populärare än något annat
– det är objektet som sådant som kan vara lockande – men grannlandet Sverige
samlas av några, om också inte på fullt allvar. Världsberömda företag skulle
kunna väcka köpintresse, men är inte ofta till salu. Utländska bolag med en finsk
bakgrund är eftersökta.
Objektkatagorier som påträffas
Emitterade/utgivna aktiebrev, vare sig de är makulerade eller inte, är de mest
omtyckta. Tidigare kunde aktieägaren anhålla hos bolaget om att få tillbaka sitt
aktiebrev makulerat med stämpel eller medelst hålslagning, men få ägare gjorde
det. Ibland har aktiebrev förlagts och är ogiltiga men omakulerade, då de långt
senare hittas. Sådana objekt skattas högt.
En stor del av samlaraktierna är utgivna av bolag som gått i konkurs eller
annars upphört. De är saknar makulering. Tryckeriers specimen- och bolagens egna
outgivna reservblanketter förekommer mycket ofta. De värderas lägre men är för
många bolag det enda sättet att erhålla deras aktiebrev.
Innehavaraktier användes sällan i Finland. De äldsta aktiebreven är i ryska
rubel. Marken var i bruk från 1862 till 1962 och nymarken (100:1) från
1963 till 2001. I dag är valutan euro. Från 1916 till 1966 skulle stämpelmärken fästas på nya aktiebrev. Aktiebrev som var giltiga 1946 har ett
rött avstämplingsmärke upptill i mitten.
Den finska katalogen
Den första (sedan 2006) katalogen över alla kända aktiebrev hos samlarna är
gratis tillgänglig på porssitieto.fi:s webb och uppdateras kontinuerligt. Den
hålls à jour av samlare. Märk att "Osakeyhtiö", "Oy" and "Ab" (som alla betyder
AB, aktiebolag) har lämnats obeaktade vid alfabetiseringen av listan.
"Helsingissä" betyder "i Helsingfors". Katalogen kompletteras av ett omfattande
bihang med tilläggsuppgifter (på finska) om de flesta bolag, och det finns också
listor per bransch och per kommun. 2008 hade en handlare publicerat en tryckt
katalog.
Priser och hur vi köper och säljer
Under det optimistiska 1980-talet spenderade folk obekymrat pengar på bl.a.
samlingsobjekt. Under det följande decenniet gick priserna på historiska
värdepapper antingen ner eller marknaden krympte ihop. Under dessa år lyckades
en tysk samlare billigt bygga upp den största samlingen (numera avyttrad) av finska
aktiebrev. Under de därpå följande åren ökade efterfrågan och priserna återtog
åtminstone den nivå de hade före lågkonjunkturen. Grundandet av samlarföreningen
år 2007 resulterade i en veritabel hausse och på några år tredubblades prisnivån
i Finland.
Nu kan man skönja tecken på en överhettning.
De globala kriterierna för värdering av aktiebrev gäller hos oss också. Ett vanligt
objekt kostar typiskt 15–20 euro. Om priset överstiger 100 euro kan det
betraktas som högt. Det högsta pris som betalts i Finland var 900 euro i
november 2011 för en Kägelbanaktie från 1860.
Den viktigaste finska marknaden (för köp och försäljning, kontinuerligt) för
historiska värdepapper finner man på internet i huuto.net, en lokal sajt lik eBay.
Ingen provision debiteras av köparna där. Dessutom finns det flera
andra allmänna auktioner (såväl online som i sal, inklusive numismatiska), såväl som
et par
e-handlare som säljer historiska värdepapper till fasta priser. E-handeln kom
igång för tio år sedan, den första specialiserade år 2004.
I Finland ordnas det inga loppmarknader för gamla aktiebrev, men samlarföreningen
erbjuder effektiv och kostnadsfri service i sina auktioner för envar som vill
sälja eller köpa finska objekt. Föreningen debiterar endast portot. Givetvis finns det även
privata köpare.
Samlarna och deras förening
De första samlarna av historiska värdepapper började i slutet av 1970-talet.
1980 utgav Erkki Borg, en mynthandlare, en handbook som även innehöll
bilder av gamla aktiebrev. 1986 startade samlaren Pekka Kantanen en inofficiel
auktionsklubb, som emellertid upphörde efter två år. 1988 skrev han och Kari J.
Sillanpää Osakekirjat kertovat, ett illustrerat praktverk i tre språk, bl.a.
svenska. Boken är fortfarande lätt att komma över som begagnad.
Ovannämnda auktionskataloger hade över 100 prenumeranter, men de flesta var nog
inte genuina aktiebrevssamlare. Under de ekonomiskt svåra åren under 1990-talet
reducerades antalet verkliga samlare till kanske blott ett dussin – just då när
de tryckta aktiebreven avskaffades. Efter 1990-talet ökade intresset så
småningom. Nu har föreningen c. 50 medlemmar, dvs. nästan alla aktiva samlare i
Finland.
Den 1 augusti 2007 grundades Aktiebrevssamlarna rf (Osakekirjakeräilijät ry,
OKK) med Pekka Kantanen som initiativtagare och ordförande. Det är en ideell
förening, registrerad enligt finsk lag, och en medlem av finska
numismatikerförbundet. OKK:s verksamhet omfattar en månatlig onlineauktion, som
är öppen för allmänheten, en egen
hemsida
(mest på finska), rådgivningsverksamhet och
utbredning av hobbyn, sporadiska möten, även som välgörenhetsförsäljningar. De flesta
auktionsinlämnare är medlemmar, men vem som helst är välkommen som säljare. OKK
är den enda föreningen på området i Finland.
Utställningar förekommer mera sällan, men har arrangerats av föreningen eller
investeringsmässor. Numismatiska föreningar har regelbundna loppmarknader och
Aktiebrevssamlarna rf brukar delta med ett bord på en eller två sådana per år;
närmast i PR-syfte.
Samlandet av historiska värdepapper är en växande hobby i Finland.
Förteckning över mina engelskspråkiga webbartiklar
om historiska värdepapper och ekonomisk historia.
© G. Kock 2011–21
Denna sidas internetadress är:
www.porssitieto.com/skripofili.html
|
|
|