HISTORISKA VÄRDEPAPPER I FINLAND


Pörssitietos översikt för utlänningar över läget för samlarhobbyn (scripophily) i Finland. Motsvarande engelsk- och tyskspråkiga sida har mera illustrationer och länkar.

Tillverkningen av aktiebrev
Från tidigt 1800-tal ända till 1940-talet trycktes de vackraste och trycktekniskt finaste vinjettförsedda aktiebreven i stentryck (litografi). Det billigare tryckningsförfarandet var boktryck. Finlands kändaste stentryckeri var Tilgmann. Frenckell var en annan stor firma. Finlands banks sedeltryckeri, som tidigare tryckt obligationer, började göra aktiebrev kring 1965. De var ofta delvis i gravyrdjuptryck.

1934 började Frenckell trycka ett färgband på aktiebrevets rygg, enligt Thörnblads dorseringssystem. Detta för att göra särskiljandet av olika aktievalörer snabbare. Användningen av denna geniala uppfinning upphörde aldrig. Under de senaste c. 130 åren har de finska aktiebrevens normala vikta format varit kring A4 (före 1940-talet något bredare och lägre, liknande amerikanska Letter A). Den minsta kända storleken är Viasvedens Laivas 11x16 cm och den största Åbo Skeppsvars 33x49 cm. Bilderna i denna sidas högra kolumn visar exempel på finsk aktiebrevsdesign.

Transport av äganderätten antecknades inne i aktiebreven, vilka sällan fysiskt ersattes. På 1980-talet var det därför ännu möjligt att i börshandel få papper emitterade på 1800-talet. Men vid den tiden började totalkostnaderna för att bara ersätta ett slutanvänt kupongark (som aktiebrevets vikta mantel omsluter) överstiga kostnaderna för ett utbyte av hela aktiebrevet.

På 1980-talet var det stor hausse på börsmarknaden och en mängd aktieemissioner. 1984 kom Polytypos in på branschen för säkerhetstryck och tog i bruk en ny form av aktiebrev som bestod av ett enda A4-ark med anslutna kuponger i undre halvan, liknande det gamla franska systemet. Denna typ (kallad "sportaktiebrev" av skripofilerna här) uppskattas inte av samlarna.

Till följd det enorma uppsvinget i börshandeln blev det snart näst intill omöjligt att handskas med fysiska aktiebrev. Mellan 1992 och 2000 överfördes därför samtliga börsnoterade aktier till elektroniska värdeandelar. Den allra sista emissionen av tryckta börsaktiebrev skedde 1995.

Tillgången på samlingsfähiga aktiebrev
Finland var en autonomisk del av det ryska kejsardömet från 1809 till 1917. En föregångare till börsen inledde sin verksamhet 1862. Den första lagen som reglerade aktiebolagsformen gavs 1864. Aktiebrev emitterade före 1865 är kända från omkring tio bolag, det äldsta från 1762 (det enda från 1700-talet). Det äldsta i privat ägo är från 1828. Under 1800-talet har c. 160 bolag utgett aktiebrev som i dag ägs av samlare. Dessa värdepapper är i allmänhet med svensk text. Senare aktiebrev är tvåspråkiga eller enbart på finska.

Värdepapper utgivna före 1870 är rätt sällsynta och de nyare som utgetts före 1896 års nya aktiebolagslag är för det mesta ovanliga. Därefter ökar materialtillgången drastiskt, för landets ekonomi utvecklades snabbt. Det uppskattas att aktiebrev från 2.700 olika bolag (oräknat objekt i muséer och arkiv) från alla tider tillsvidare är kända av samlarna, vilket är mindre än i Sverige och mycket litet internationellt sett. 3.200 aktiebolag (förteckning över dem) stiftades tom. 1912 (året då Helsingfors fondbörs grundades). Antalet identiska exemplar av samma aktiebrev är ofta lågt och det finns många unikat. Dagens höga prisnivå på historiska värdepapper har stimulerat utbudet från allmänheten av objekt som tidigare varit okända.

Hur samlar vi historiska värdepapper?
Pga. den begränsade tillgången på olika bolag och aktier är de flesta samlarna allmänsamlare. Ganska många strävar dock efter att specialisera sig på börsnoterade bolag. Andra föredrar att begränsa sig till en viss region (t.ex. ens hembygd eller avträdda Karelen) eller en viss tidsperiod. Att samla enligt näringsgren skulle nog kräva att utländska aktiebrev tas med i samlingen. Om det finns några branscher som är såväl populära som någorlunda möjliga är det rederier, banker och järnvägar.

Hos oss är ytterst få entusiaster intresserade av samma bolags aktiebrev från olika emissionsår eller av olika litteror – de är för svåra att komma över. Bundna och fria (för utlänningar) papper separeras inte heller. Stam- och preferensaktier, liksom A- och B-serier, brukar samlarna däremot gärna hålla i sär. En samling omfattande 1.000 bolag kan betraktas som stor. I Finland finns inga helförfalskningar, bara ett par manipulationer, men några reproduktioner har gjorts i Tyskland.

Obligationer. Utländska värdepapper.
På samlarmarknaden finns ett stort urval slutbetalda obligationer som säljs för bara ett par euro per styck. När lånet betalats bort kvarblir nämligen obligationens stomme hos ägaren. Det finns lån emitterade till allmänheten av staten, av hypoteksbanker och av privata bolag, samt konvertibler och optionsbevis. Av visst intresse är obligationer emitterade utomlands av finländska samfund. – Andelar utgivna av kooperativa ekonomiska föreningar (i Finland kallade andelslag) är ofta enhetliga till utseendet och därför av mindre intresse.

Även på den finska marknaden för historiska värdepapper är utländska aktiebrev, i synnerhet amerikanska och tyska, alltmer vanliga och billiga, men de väcker endast ett begränsat intresse. Inget främmande land är populärare än något annat – det är objektet som sådant som kan vara lockande – men grannlandet Sverige samlas av några, om också inte på fullt allvar. Världsberömda företag skulle kunna väcka köpintresse, men är inte ofta till salu. Utländska bolag med en finsk bakgrund är eftersökta.

Objektkatagorier som påträffas
Emitterade/utgivna aktiebrev, vare sig de är makulerade eller inte, är de mest omtyckta. Tidigare kunde aktieägaren anhålla hos bolaget om att få tillbaka sitt aktiebrev makulerat med stämpel eller medelst hålslagning, men få ägare gjorde det. Ibland har aktiebrev förlagts och är ogiltiga men omakulerade, då de långt senare hittas. Sådana objekt skattas högt.

En stor del av samlaraktierna är utgivna av bolag som gått i konkurs eller annars upphört. De är saknar makulering. Tryckeriers specimen- och bolagens egna outgivna reservblanketter förekommer mycket ofta. De värderas lägre men är för många bolag det enda sättet att erhålla deras aktiebrev.

Innehavaraktier användes sällan i Finland. De äldsta aktiebreven är i ryska rubel. Marken var i bruk från 1862 till 1962 och nymarken (100:1) från 1963 till 2001. I dag är valutan euro. Från 1916 till 1966 skulle stämpelmärken fästas på nya aktiebrev. Aktiebrev som var giltiga 1946 har ett rött avstämplingsmärke upptill i mitten.

Den finska katalogen
Den första (sedan 2006) katalogen över alla kända aktiebrev hos samlarna är gratis tillgänglig på porssitieto.fi:s webb och uppdateras kontinuerligt. Den hålls à jour av samlare. Märk att "Osakeyhtiö", "Oy" and "Ab" (som alla betyder AB, aktiebolag) har lämnats obeaktade vid alfabetiseringen av listan. "Helsingissä" betyder "i Helsingfors". Katalogen kompletteras av ett omfattande bihang med tilläggsuppgifter (på finska) om de flesta bolag, och det finns också listor per bransch och per kommun. 2008 hade en handlare publicerat en tryckt katalog.

Priser och hur vi köper och säljer
Under det optimistiska 1980-talet spenderade folk obekymrat pengar på bl.a. samlingsobjekt. Under det följande decenniet gick priserna på historiska värdepapper antingen ner eller marknaden krympte ihop. Under dessa år lyckades en tysk samlare billigt bygga upp den största samlingen (numera avyttrad) av finska aktiebrev. Under de därpå följande åren ökade efterfrågan och priserna återtog åtminstone den nivå de hade före lågkonjunkturen. Grundandet av samlarföreningen år 2007 resulterade i en veritabel hausse och på några år tredubblades prisnivån i Finland. Nu kan man skönja tecken på en överhettning.

De globala kriterierna för värdering av aktiebrev gäller hos oss också. Ett vanligt objekt kostar typiskt 15–20 euro. Om priset överstiger 100 euro kan det betraktas som högt. Det högsta pris som betalts i Finland var 900 euro i november 2011 för en Kägelbanaktie från 1860.

Den viktigaste finska marknaden (för köp och försäljning, kontinuerligt) för historiska värdepapper finner man på internet i huuto.net, en lokal sajt lik eBay. Ingen provision debiteras av köparna där. Dessutom finns det flera andra allmänna auktioner (såväl online som i sal, inklusive numismatiska), såväl som et par e-handlare som säljer historiska värdepapper till fasta priser. E-handeln kom igång för tio år sedan, den första specialiserade år 2004.

I Finland ordnas det inga loppmarknader för gamla aktiebrev, men samlarföreningen erbjuder effektiv och kostnadsfri service i sina auktioner för envar som vill sälja eller köpa finska objekt. Föreningen debiterar endast portot. Givetvis finns det även privata köpare.

Samlarna och deras förening
De första samlarna av historiska värdepapper började i slutet av 1970-talet. 1980 utgav Erkki Borg, en mynthandlare, en handbook som även innehöll bilder av gamla aktiebrev. 1986 startade samlaren Pekka Kantanen en inofficiel auktionsklubb, som emellertid upphörde efter två år. 1988 skrev han och Kari J. Sillanpää Osakekirjat kertovat, ett illustrerat praktverk i tre språk, bl.a. svenska. Boken är fortfarande lätt att komma över som begagnad.

Ovannämnda auktionskataloger hade över 100 prenumeranter, men de flesta var nog inte genuina aktiebrevssamlare. Under de ekonomiskt svåra åren under 1990-talet reducerades antalet verkliga samlare till kanske blott ett dussin – just då när de tryckta aktiebreven avskaffades. Efter 1990-talet ökade intresset så småningom. Nu har föreningen c. 50 medlemmar, dvs. nästan alla aktiva samlare i Finland.

Den 1 augusti 2007 grundades Aktiebrevssamlarna rf (Osakekirjakeräilijät ry, OKK) med Pekka Kantanen som initiativtagare och ordförande. Det är en ideell förening, registrerad enligt finsk lag, och en medlem av finska numismatikerförbundet. OKK:s verksamhet omfattar en månatlig onlineauktion, som är öppen för allmänheten, en egen hemsida (mest på finska), rådgivningsverksamhet och utbredning av hobbyn, sporadiska möten, även som välgörenhetsförsäljningar. De flesta auktionsinlämnare är medlemmar, men vem som helst är välkommen som säljare. OKK är den enda föreningen på området i Finland.

Utställningar förekommer mera sällan, men har arrangerats av föreningen eller investeringsmässor. Numismatiska föreningar har regelbundna loppmarknader och Aktiebrevssamlarna rf brukar delta med ett bord på en eller två sådana per år; närmast i PR-syfte.

Samlandet av historiska värdepapper är en växande hobby i Finland.

Förteckning över mina engelskspråkiga webbartiklar om historiska värdepapper och ekonomisk historia.

©  G. Kock  11.2011

Denna sidas internetadress är: www.porssitieto.com/skripofili.html